Örebro SK – en historisk tillbakablick

År 1900 bildades klubben IFK Örebro. Redan 1908 bestämde sig närmare 80 unga spelare sig för att dra sig ur klubben efter en konflikt och de bestämde sig vid ett möte den 28 oktober på Kafé National att starta en ny klubb. Örebro SK grundades och år 1909 spelades klubbens första matcher. 1911 började klubben att spela i Örebroserien.

1913 vann klubben Örebroserien men tog sig inte till final i distriktsmästerskapen. Efter några år höll klubben mycket låg kvalitet och 1919 bestämdes det för att något skulle göras. Ett samarbete med ett Stockholmslag inledes och 1920 anställdes en tränare till klubben. Klubben deltog i SM för första gången detta år och blev utslagna i tredje omgången av IFK Uddevalla.

Vid den här tiden fanns det ingen Allsvensk serie utan den svenska mästare blev de som vann det svenska mästerskap som anordnades varje år. Dessa turneringar anordnades på en specifik ort under en kortare period. Vid den här tiden fanns inte ekonomi för att lagen skulle åka runt och spela som de gör idag. Då fanns inga proffsspelare, de behövde vara hemma och arbeta och resorna tog dessutom lång tid att göra. Vissa år lät man endast lag från regioner kring Stockholm och Göteborg tävla, på grund av avstånden, därför är det inte säkert att det alltid var Sveriges bästa lag som vann titeln. Den enda likheten med dagens allsvenska svenska mästare är väl att vinnaren fick en pokal (från 1904) som fram till år 2000 benämndes von Rosens pokal, uppkallad efter Svenska Fotbollsförbundets förste ordförande (på grund av hans nazistiska sympatier bytte priset senare namn till Lennart Johanssons pokal).

SM anordnades på detta sätt fram till 1925, då det under några år därefter inte korades någon svensk mästare överhuvudtaget. Från 1924 hade “Storserien” eller “Stora svenska serien” anordnats och 1931 kom vinnaren i detta allsvenska seriespel som sedan kom att kallas Allsvenskan att kallas svensk mästare.

Örebro SK byggde Eyravallen, ÖSK:s hemmaarena som finns kvar än idag. Eftersom laget hade Eyravallen fick laget vara kvar i Division 2 fastän de kom näst sist men efter några år höll inte denna kompromiss. Under trettiotalet gick det inget vidare för laget men under 40-talet, med tyska Löwenthal som tränare, lyckades de komma upp i Allsvenskan där de åkte ur samma år. Detta upprepades några gånger under följande år. 1950-talet började bra med att 1951 lyckas stanna kvar i allsvenskan men spelade i Division 2 resten 50-talet.

1960 lyckades de åter ta sig upp i allsvenskan och detta årtionde blev det bästa, inte minst på grund av den spelande tränaren Orvar Bergmarks insatser. 1961 kom laget fyra i Allsvenskan och lyckades hålla sig kvar i serien under hela 60-talet.

1970-talet gick Orvar från spelande tränare till tränande tränare och laget höll sig kvar i Allsvenskan fram till 1978, om än lite mer mödosamt än under tidigare decennium. 80-talet blev en kamp för avancemang till Allsvenskan som såg ut att misslyckats trots satsningar med utländska spelare och tränare men till sist, med Rolf Zetterlund som tränare och inköp av etablerade spelare utifrån lyckades de 1988 ta sig till Allsvenskan igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *