Örebros storhetstid

1989 spelade Örebro SK återigen i Allsvenskan och detta blev början på en ny storhetstid för laget. Förstärkningar som Magnus Erlingmark, Magnus Sköldmark och Per Blohm hjälpte ÖSK att nå topplaceringar i ligan. Med tredjeplaceringar både 1990 och 1991 tändes hoppet om von Rosens pokal. Från 1982 hade man nu spelat ett slutspel där de åtta bästa lagen vid slutet gjorde upp om guldet. 1985 hade det ändrats till att omfatta de fyra bästa lagen. 1991 ändrades detta återigen till att omfatta sex lag, och dessutom att de fyra lägst placerade lagen i Allsvenskan gjorde upp om allsvenska platser med de fyra högst placerade lagen från näst högsta divisionen, nu kallad Division 1.

Dessa nya regeländringar föll möjligen ut negativt för laget, som under 1991 till exempel kom tvåa i grundserien, men under Mästerskapsserien, som slutspelsserien kallades, slutade de trea. Detta år spelade de i UEFA-cupspelet och gjorde en mycket lovande insats mot Ajax. 1992 tappade ÖSK luften och hamnade i Kvalsvenskan, där de lägst placerade allsvenska lagen och högst placerade division 1-lagen tampades om allsvenskt vara eller icke vara. Laget lyckades till slut hålla sig kvar i serien. 1993 liknade mycket 1992 med en ganska misslyckad säsong, ett kvalspel och denna gång väldigt nära att åka ut. Kvalspelet innefattade nu de två sämsta lagen i Allsvenskan och två främsta i Division 1. Det som senaste åren hade kallats Mästerskapsserien, där de sex bästa lagen gjorde upp om slutserien, hade nu försvunnit och Allsvenskan var åter en så kallad rak serie, där inget slutspel skedde.

1994 kom en uppryckning, mycket tack vare Sven Dahlkvist, som spelade i Örebro SK mellan åren 1988 och 1992 och från och med 1993 tog sig an laget som tränare. Laget kämpade nu om segern i Allsvenskan och hade aldrig varit så nära förut. Laget gjorde mål på samtliga matcher som de spelade under säsongen, vilket inget lag hade gjort tidigare. På mållinjen föll laget, genom att konkurrenten Göteborg vann sin match, som vid förlust skulle ha betytt att Örebro hade vunnit Allsvenskan.

År 1995 gick det fortsatt bra för Örebro SK, om än inte lika bra som året innan, men de lyckades inte heller detta år vinna något guld. 1996 förvärvades många duktiga spelare, som Daniel Tjernström, Dan Sahlin och Sigurdur Jonsson, men inte heller de kunde göra Örebro till vinnare. 1997 fortsatte i samma anda. Bra resultat blandades med dåliga och Örebro höll på att sluta i mitten. Dock blev det efter en stark avslutning på säsongen en hedrande fjärdeplats och medaljer till spelarna. 1998 var även detta ett bra år för Örebro-laget men de lyckades inte spela på en sådan nivå hela säsongen att det räckte till topplacering.

1999 blev sedan ett tungt år för Örebro och de var nära att spela i kvalserien och riskera att åka ut ur serien. De följande åren etablerade sig Örebro som ett mittenlag och nådde inte riktigt fram till de topplaceringar de haft mellan 1994 och 1998. 2004 kom de på åttondeplats, men blev nedflyttade på grund av klubbens ekonomiska kris.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *